steg utför, vände han sig om och tillslöt öppningen medelst en kedja, som hängde öfver hufvudet på honom. Fuatet återtog sin plats midtibland de andra. XLI. La Chesnayes skatt. Alltsom de fyra männen stego utför trappan, trängde ett monotont ljud allt tydligare upp till dem. Detta kom ifrån vågorna, som suckande bröto sig mot skären och klippans fot, hvilken de närmade sig. Richard kom snart på jemn mark: en jerndörr reste sig framför honom. — Stöt upp denna dörr sade mäster Eudes; den är ej tillstängd. Den gamle sergeanten följde tillsägelsen. De inträdde derefter i ett stort rum, som var öfverallt, på väggar, golf och tak, beslaget med jernplåtar: skenet från facklan och lampan upplyste denna nya underjordiska håla. Tvenne skri af häpnad och beundran ljödo nu på samma gång, men öfverröstades snart af ett doft rytande. De båda skrien kommo från Richard och Camelon, som stodo alldeles bländade. Rytandet kom från hålans ende invånare, djurens ko