Göteborgsposten – 7 december 1860, sida 1

nad, i det han hotade dem med en snabb och säker död. Mäster Eudes vände sig mot Reynold och gaf honom ett snabbt tecken. Reynold spratt till. Mäster Eudes upprepade ånyo samma åtbörd. Den unge mannen lade Diana ned på marken och gick lifligt fram till sin far. — Hvad! sade han sakta, ni vill? ... — Vi måste! afbröt den gamle. — Men der finnas ju alla de ofantliga skatter, hvaröfver vi ensamma böra förfoga. — Gör ingenting! — Måste vi således anförtro hemligheten åt dessa båda män? Reynold kastade härvid en sneglande blick på Richard och Camel6on. — Jag svarar för Richard, sade mäster Eudes. — Men Camåleon ... oo Vi få ordna saken så att han ej kan förråda OSS. Reynold förde handen till sin dolk. — Vänta! inföll mäster Eudes häftigt. Han kan ännu vara oss nyttig. — Vi skola således öppna? — Ja. Reynold lutade sig ned, tog det första krutfatet och rullade undan det, derpå det andra