Göteborgsposten – 6 december 1860, sida 2

Reynold tog den gamle sergeanten i sina armar oah lade honom på marken. Mäster Eudes hade närmat sig spiseln; med en liten dolk, som han vanligen hade instucken i sin gördel, började han sticka och arbeta på klippväggen till venster, litet under den första jernplåten. Muren smulades sönder och mäster Eudes hade snart fått ett temligen stort hål Richard och Reynold befunno sig i en djup oro. Den gamle förblef lugn. En sista bit af muren, ännu större än de andra, rullade nu ned för arbetarens fötter och blottade en kopparring. — Humbert, Mercurius och du, Reynold, hafva arbetat enligt mina hefallningar, för att utföra hemligheterna i denna boning, sade den gamle och lade högra handen på portknappen ; men efter er har jag kommit hit och arbetat ensam. s Mäster Eudes flyttade nu ringen från venster till höger. Straxt lösgjordes hela spiseln från marken, höjde sig långsamt upp och placerade sin stora, kompakta massa alldeles midtför öppningen. Det var hög tid. Den yttre fjedern hade säkerligen skjutits undan, ty rop af raseri ljödo plötsligt från andra sidan af klippväggen och täta