Göteborgsposten – 6 december 1860, sida 2

— Jag minns det! afbröt Reynold med synbar otålighet. — Att du skulle uppoffra allt! till och med din älskarinnas lif, om jag skulle behöfva hennes död ? — Jag svär er det ånyo, min far. — Nåväll mitt lif är nu begränsadt, fortfor den gamle med vild encrgi. Jag har ännu endast tre dagar qvar att lefva, om jag ej hinner att inom dess med ett annat lif återköpa mitt eget! Svär mig att du under dessa dagar skall glömma allt, glömma dig sjelf, för att hjelpa mig, att återköpa mitt lif, och att din arm skall utan tvekan döda äfven din älskarinna? — Jag svär det, min far! — Du skall då göra det? — Ja. — Då skall jag äfven denna gång rädda dig och tvinga dig att böja dig för din herre, dig, som oaktadt all din stolthet ändock endast är en elev. — De äro här! de komma! hviskade Richard hastigt och visade på den tillslutna öppningen. — Det är hög tid! sade den gamle, Derpå vände han sig till Reynold, sägande: — Hjelp Richard!