eV —Ä— MH rn slag och stötar föllo på spiseln, som nu hängde för öppningen. Mäster Eudes ryckte på axlarne. — Må de försöka sina yxor, klubbor och hammare! sade han leende. Jag har sjelf smidt de jernkrampor och band, som bära detta stenblock; det skulle behöfvas en mina, för att kunna flytta det. Reynold och Richard stodo förvånade. — OO! inföll den gamle sergeanten med ett uttyck af djup beundran; mästare, hvar äro då gränserna för er makt? — Sådana finnas icke! svarade mäster Eudes. — Men anmärkte Reynold, huru skola vi kunna komma ut ur grottorna? huru kunna undfly ? — Litar du då icke på mig? frågade den gamle harmset. Behöfs det riktiga underverk, för att kunna öfvertyga dig? Välan, jag skall utföra sådana! Kom nu! Tag denna lampa och låt oss söka reda på flickorna! (Forts.)