är säkert, att en trupp folk kommer hitåt. Reynold hoppade upp i spiseln och stack hufvudet genom öppningen. — Det är sannt! hviskade han till de båda andra. — För stenblocket tillbaka på sin plats! sade mäster KEudes. Reynold stötte med foten undan den gamle sergeanten, stack sin arm i hålet och drog till sig klippblocket, som han några ögonblick förut tagit undan. Den mekanism, hvarigenom detta ofantliga block rörde sig, var så sinnrik uppfunnen och väl utförd, att Reynold kunde tillsluta öppningen, utan att synas anstränga sig det minsta. — Plåten! sade den gamle La Chesnaye. Den unge mannen lade nu äfven jernplåten på sin plats. — Men hvem har då kunnat förråda denna hemlighet ? sade han. — Mercurius eller Humbert ! mumlade Richard. — Men Mercurius har ju dödat Humbert och har sjelf blifvit arresterad? — Kanske lefver Humbert ännu; kanske Mercurius rymt! — Men du gaf ju mig sjelf signalen, som skulle tillkännagifva Humberts död och Mercurii — Ingenting. Man går i mörkret; men det