Göteborgsposten – 5 december 1860, sida 3

ståtliga byggnader af antik arkitektur, Ika på allt sätt göra skål för sitt namn palazzo, vapensköldar prunka ännu öfver deras portaler, men ingen svärm af lakejer trunges kring dörrarne, deras fönster äro till största delen tillsiutna och -alarne Ode. De umbriska -tåderna likna -anligen en sydspansk stad under middagshettan på en Julidag, då alla menniskor söka svalka inom hus. Men fastan få eller inga äro ute på gatorna, känner man dock att der finnes lit. I Umbrien förhåller det sig tvärtom. Man påminnes der endast om de dödas stad. Jag vet knappast någon nmbrisk stad, som ej skulle kunna rymma dubbelt så många innevånare som den har. En sådan plats är Perugia, som dock synes torråda mest lif. Men när man börjar flanera omkring på gatorna blir man förvånad öfver dessas bredd och ödslighet. Ni frågar efter invånarnes antal, och man underrättar er att staden blott räknar 20,000. Der finnas palatser och allmänna byggnader, tillräckliga för en stor hufvudstad med säte för regeringen. Det har en Börs, som står obegagnad af brist på köpmän, hvilka der kunna sammanträffa för sina affärer. Det har ett universitet, som uillslöts af påfliga regeringen efter schweizarnes väåldsgerningar den 20 Juni och åter oppnades d. 12 Nov. genom dekret at markis Pepoli. Det har inemot 100 kyrkor och en massa prester, hvilka äro fanatiskt ursinniga på sardinarne, som de befara skola snart stänga deras kloster och andra andliga stiftelser. Från krigsskådeplatsen vid Gaeta äro underrättelserna ännu magra. Piemontesarne sägas emellertid ha låtit sin flotta återvända till Neapel, men ha på samma gång äfven tramskjutit sina förposter till 1,500 meter från Gaetas fästen. Af de 5 batterier, som skola uppråttas, voro redan d. 19 Nov. tre färdiga med 150 mörsare; d. 18 aflossade de belägrade 200 skott, för att hindra uppförandet af dessa batterier, men elden var illa riktad och hindrade ej piemontesarne i deras arbete. Tvenne bourbonska officerare, hvilka, förklädda som spanska matroser, spionerade i piemontesiska lägret, blefvo gripna och ställda för krigsrätt. Bland Gaetas besättviug rasar en härjande typhus. Nawuten mellan d. 19 och 20 Nov. öppnade bourbonerna åter eld på piemontesarne, men utan framgång, hvarföre elden ock snart inställdes. — General Bosco har af konung Frans blifvit utnämnd till befälhafvare öfver infanteriet. Lifsmedlen äro ofantligt dyra. Garibaldi säges ha förklarat några af sina vänner, som ville göra honom ett demonstrativt besök, att han ville förbli ostörd 1 sin ensamhet. Morning ÖChroniele uppmanar med anledning deraf att Österrike ej vill ingå på någon försäljning af Venetien, de båda vestmakterna, aut komma öfverens om att genom en aktiv och förenad intervention göra slut på italienska frågan. På grund af nämnde tidnings ställning till franska regeringen, som säges underhålla densamma, antager man derföre, att underhandlingar verkligen bedrifvas mellan England och Frankrike härom och att andemeningen med artikeln är att förbereda opinionen i England på en sådan möjlighet. I allmänhet blir deras antal, som tillråda Österrike detta steg, för att ej hela monarkien må förhärjas af revolutionen, med hvarje dag större, och regeringen måste väl till sist gifva med sig. Det säges tillochmed att försäljningen nu blifvit inom regeringen en verklig fråga, emedan en vänskapligt sinnad makt tillrådt styrelsen att på det allvarligaste öfverväga möjligheten af en sådan fråga. Det är klart och tydligt äfven för den störste laicus inom politiken, att, i händelse af ett krig med Italien, Österrikes sista timma vore slagen. Alla de heterogena elementer, hvaraf denna stat är sammansatt, skulle då falla hvar för sig och monarkien fölle sönder. Bland alla de många id6er, som hvälfva sig inom de af Osterrike förtryckta folkens hjernor nämnes äfven den, att man i Donanfurstendömena och Serbien ifrigt agiterar för upprättandet af ett Donauförbund på Österrikes bekostnad. Detta förbund skulle omfatta de ungerska, sydslaviska och vallachiska länderna. Den ungerska agitationen har nemligen sin härd i Bucharest, hka mycket som i Pesth, hvarföre ock de atnannil dan. ee Fö KE