Göteborgsposten – 5 december 1860, sida 2

han väl kommer i närvaro af den andre, hindra honom från att döda eller vanställa denne. Detta är måhända enda afsigten med hans djerfva handlingssätt. Marc hoppade ned i hålan. — Åh, hr baron, sade grefven, öfverallt annorstädes skall jag med nöje lemna er försteget, men här, der det gäller att rädda fosterdottern till min fars gamle vän, här måste jag förbehålla mig äran att gå först . . . hvar kommer man in i dessa fördömda grottor, hvarifrån jag så många gånger sökt att komma ut? Van Helmont hviskade hastigt några ord till Giraud. Denne skyndade ned till, de båda unga männen. — Jag skall säga er det! sade han. — Framåt! skrek dHerbaut och hoppade nu i sin ordning ned. Giraud lutade sig ned och sökte med handen. Hastigt steg han åter upp och satte klacken på samma punkt der handen stannat, och förde med alla krafter på en af väggarne till hålan. Hr de Bernac stod orörlig. Marc betraktade honom med en mörk blick. — Och denne man har nyss räddat mitt lif! tänkte han,