Göteborgsposten – 5 december 1860, sida 2

Nåja, det är en lätt sak, och som jag gerna skulle vilja sjelf arrestera La Chesnaye, går jag först. Dessutom, tillade grefven med allvarligare stämma, hålles fröken dAumont i fångenskap derstädes, och jag skall till henne, om jag ock måste gå genom ligor och eld. Jag skall visa er vägen, mina herrar, jag känner en del af grottorna; har jag ej sjelf varit fånge derstädes ? Vid dessa ord kastade grefven af sig kappan och hoppade beslutsamt ned i grottan. Denna lilla scen hade spelats med en sådan skicklighet, att ingen af de närvarande kunde deremot invända ett enda ord. La Guiche, dHerbaut och dAumont började åter tvifla, och trodde att Van Helmont möjligen bedragit sig, då han förklarade grefven tillhöra La Chesnayes band, för hvilket han skulle vara en af cheferna. Markisen och chevaliern betraktade hvarandra med blicken. — Morbleu! hviskade den förre i örat på den senare, om han hjelper oss att fånga La Chesnaye och det till att han räddat oss, då måste han stå på det klara. Dyster och tankfull tummade Marc med feberaktig hand på värjfästet. Van Helmont gaf honom ett tecken: — Följ honom! sade han sakta, och då