Göteborgsposten – 5 december 1860, sida 1

Rö i dalen, och han har nyss fått reda på en andra ingång till grottorna . . . — En andra ingång till grottorna! utbrast ståthållaren. — Hvar då? frågade Marc ifrigt. Hvar är Van Helmont? — Vid foten af klipporna, svarade Giraud. Han har fått reda på en andra öppning till grottorna, säger jag. — Löjtnant, inföll ståthållaren, stanna här med hälften af ert folk, den andra hälften följer med oss. — Framåt! ropade Marc. Grefve de Bernac följde honom ifrigt. — Guds död! inföll La Guiche och såg på sina sönderrifna händer. Det är vackra tassa att komma i fruntimmerssällskap med! Hvad säger du derom, dHerbaut ? — Det tänker jag icke på, sade ma: kisen leende. Jag går, det är allt! — Det är detsamma. Detta lif saknar ej behag. Man känner sig åtminstone lefva. -— I afvaktan på att man skall känna sig dö. — Bah! man dör endast en gång. Efter några minuters förlopp befann hela truppen sig hos Van Helmont. Catherine var ännu insöfd. — Jag har hemligheten! sade den lärde.