Göteborgsposten – 3 december 1860, sida 2

ee Hans hand höjdes härvid hotande öfver sonen. Denne ryckte föraktligt på axlarne. — Huru skall jag kunna förstå er, sade han ironiskt, då ni ej förklarar er ? — Jag måste ha reda på hvem som slagit i sönder denna korall ? sade den gamle ifrigt. — Kan jag veta Idet? Tjufvarne, förmor dar jag. — Tjufvarne? hvar äro de? — Det vete fan! — Ahl... utropade mäster Eudes i en par roxysm af obeskrifligt raseri. Inser du då icke, att den, som slagit i sönder korallen, måste dö! I Begriper du ej, att endast hans död kan ominltetgöra de elaka följderna! Inser du icke, att ldet stora verkets utförande berodde af detta mar giska träd ? — Hvad jag förstår, inföll Reynold otåligt, det är, att vi måste begifva oss härifrån. Men den gamle hörde ej hvad sonen sade. I Alla hans själsförmögenheter tycktes vara absorlperade i betraktandet af de korallbitar, som han hade mellan sina feberaktigt darrande fingrar. (Forts.)