Göteborgsposten – 3 december 1860, sida 2

men bedragarne ha blifvit straffade och de ha alla återvändt till lydnad. Mäster Eudes svarade icke. En djup rörelse kom hela hans varelse att skälfva och beröfvade : bonom synbarligen förmågan att tala. Men hans ögon voro i stället med ett frågande uttryck fä-1 stade på Reynold. — Lugna er, tillade lifligt och med sakta röst den unge mannen, som trodde sig ha upp: fattat den gamles önskan. Lugna er min far! Endast den gemensamma kassan bar blifvit plunlarad: den bemliga skatten är ännu orörd. Mäster Eudes spratt till. Hans blickar hade fallit på en mängd föremål, som lågo kring)Iströdda på mattan. Han rusade fram och började leta bland spillrorna med feberaktig håftigI I het. Hastigt reste han sig åter upp och visade för Iden förvånade Reynold en bit röd korall, som n han fått reda på. — Det magiska trädet? . . det magiska trädet ? återtog han med darrande stämma. 1 — Min far, jag förstår er icke! sade den junge mannen. — Det magiska trädet! utropade den gamle La Chesnaye för tredje gången. n. — Jag vet ej hvad ni menar. f— FEländige! skrek mäster Eudes. Är de e,ldu som slagit i sönder det? 3