Göteborgsposten – 3 december 1860, sida 2

Dennes ansigte var blekt och ögonen nästanin slocknade. Han föll sanslös ned i spiseln. a Mäster Eudes drog en dolk ur sin gördel, sprätte upp sergeantens kläder, blottade ar-lk men och axeln, samt undersökte omsorgsfullt ! såret. — Jag ser icke! sade han. Reynold vände om lampan, så att det blef alldeles ljust i laboratoriet. ; Den gamle tog en af de små flaskorna och hällde dess innehåll på en linneduk, som han band öfver såret med ett snöre, hvilket Reynold gaf honom. Richard öppnade åter ögonen. — Rör er ickel sade den gamle, byt ej om ställning under några ögonblick. Vid dessa ord hoppade mäster Eudes ned från spiseln och närmade sig åt Reynold, men han hade icke hunnit taga ett par steg, förrän ban plötsligen stannade, såsom slagen af för-. våning. Han såg sig förvånad omkring på all denna oordning och oreda, som rådde i laboraI toriet. Reynold såg hvad som försiggick inom den gamle. — Här ha skett sällsamma saker, sade han. Förräderiet inträngde i grottorna efter det ni aflägsnat er härifrån. Man plundrade och sköflade,