Göteborgsposten – 1 december 1860, sida 2

ss — Ventre-saint-gris! såsom H. M:t Henrik IV säger, utbrast La Guiche; är det väl verkligt hvad som skett? Markis, hvad tycker du? — Jag tror ännu icke på verkligheten häraf! svarade dHerbaut och gnuggade ögonen; är det en dröm? och äro vi väl vakna? — Det är ej någon dröm, mina vänner, inföll Marc och visade på liken, se här bevisen på verkligheten. — Men jag kan visserligen förklara deras död, som vi stuckit ned, men fördöme mig, om jag förstår de andas! — Ni glömma kulorna! sade Marc. — Hvad, det var då icke något skämt! Baron, ni är i bisittning af en förfärlig hemlighet, och i jemförelse med denna är krutet blott en barnlek. Är det satanas, som skänkt er dessa dödens sändebud ? — Det är en vän, mina herrar, det är en lärd, som j äfven kännen. — Van Helmont? — Han sjelf. Och dessa femton kulor, hvaraf vi kastat fem hvardera, ha då dödat femton man? — Som j sen? — Och utom det minsta tecken till någon blessyr! utropade dHerbaut, som hade lutat sig ned, för att bättre kunna betrakta liken, som lågo utsträckta vid hans fötter. (Forts.)