Då hala vi oss ned! tillade La Guiche. Chevaliern tog värjan mellan tänderna och gjorde sig i ordning att bege sig ut på den vådliga färden. Marc grep honom i armen. klippan. de båda Stanna! sade han lifligt. Hä? utbrast La Guiche förvånad. Stanna, chevalier! För fan! vi skola väl ned. Det skall jag äfven. Nåja, följ mig då, min kära Marc. Nej! Huru ? Jag vill ensam gå ned. Och vi. J, mina vänner, stannen qvar här på Ni skämtar, baron. Alldeles icke. Skall då blott en hala sig utför och andra stanna qvar på klippan? Ja. Nåväl! jag stiger ned! stanna här med dHerbaut! Jag skall ropa på er, om det behöfs. Marc gjorde en åtbörd af otålighet. (Forts.)