a RER äro lefvande instängda i en graf, jag upprepar dina egna ord, vi äro, sade du, förlorade. Men det finnes dock ett medel att slippa ut ur dessa grottor . . . detta medel känner endast jag. Med min hjelp kan du hoppas få lefva; utan mig, kan du vara säker om att du skall dö här. Du finner, att jag är skyddad mot hvarje nytt förräderi å din sida, ty ett sådant förräderi skulle först och främst vända sig mot dig sjelf. Derföre, motsäg ej mina befallningär, utan lyd! — Jag är färdig, kapten! sade Cameleon och bugade sig, tv det energiska argument Reynold användt hade het och hållet öfvertygat honom. — Stanna qvar här och vänta! upprepade den unge mannen, — Jag skall vänta! Reynold gick då åter in i den stora grottan till de båda flickorna. — Min Gud! utbrast Diana, då hon såg honom inträda, vi trodde oss icke mera få återse er, vi trodde oss vara öfvergifna. — Öfvergifva er, Diana! sade Reynold med förebrående ton; detta tvifvel är kränkande för min ära. Tvifla ej mera, jag besvär er derom. — Äro vi då utan återvändo förlorade alla tre? frågade Aldah. Tala, hr grefve! säg oss hela sanningen! en hastig död är bättre än denna ovisshet, som långsamt dödar 088.