Reynold hjelpte till att föra stången ned i; remnan, som var temligen djup. i Derpå ansträngde de sig båda af alla krafter att åter draga ned ändan af stången. Slutligen gaf stången vika, och med detsamma stången sänktes, syntes ett ofantligt klippblock röra sig på sin basis och långsamt glida fram på den steniga grunden. Slutligen hördes en stark och spänstig fje-: der smälla tilll och den trånga öppning, som lemnade tillträde till grottorna, var helt och hållet tillsluten. Reynold utstötte en suck af lättnad och belåtenhet. Man kunde lätt se, att Camelon sagt sannt, då han försäkrade att de båda ensamma omöjligen skulle kunna åter öppna den nu tillstängda passagen. — Nu, utropade Reynold, trotsar jag de förenade krafterna från alla polissoldater i hela konungariket att kunna komma hit! För fan, Humbert var en stor mekaniker, det måste man medgifva. — Hvad skola vi göra? frågade Camelgon. — Du skall stanna qvar här och väntal svarade Reynold. Men hör mig, Camålkon! du sade nyss sannt, då du påminte mig om att vi ej skola kunna åter öppna denna ingång. Vi