Göteborgsposten – 28 november 1860, sida 2

ST UREA ATERN Först slötos Jeannes ögon, derefter öppnades de åter och fästades, efter några fåfänga försök att taga en annan riktning, på det glänsande stålet. Hennes ansigte blef purpurrödt... ögonlocken tycktes fattas af en konvulsivisk darrning ... ett par minuter derefter bleknade kinderna åter, blicken blef stel. Van Helmont släppte en af hennes händer; denna hand gjorde icke en rörelse, han lemnade derpå äfven den andra i frihet. Catherine rörde sig icke. — Hon 8ofver! utropde den lärde och sprang upp med ansigtet glänsande af en obeskriflig glädje. Stig upp äfven du, Giraud; nu skall denna qvinna tala, och hon skall uppenbara för oss tillochmed det hon sjelf icke vet. Giraud lydde, förvånad, häpen. Han vågade knappast tro sina egna ögon. Catherines kropp låg alldeles orörlig. — Katalepsien är fullkomlig! sade Van Helmont. Imanen sade sannt. Jag har nu kännedom om fakirernas hemlighet. Van Helmont lyfte nu upp den sofvande. Kroppen stod rak och stel, men gjorde icke en enda rörelse. Det var ett lik, som den lärde handterade efter behag. Giraud visste, alltmer och mera förvånad, ej om han såg i syne, eller om han skulle tro