Göteborgsposten – 27 november 1860, sida 2

mmm Mmmm Van Helmont tycktes vara försänkt i djupa tankar. — Ab! mumlade han. Skall det då bli tillräckligt ljust, att jag skall kunna blicka klart in i hela denna förfärliga hemlighet. Om denna qvinna icke ljugit, skall jag få återse Aldah. O, min Gud, om du tillåter mig rädda henne, ber jag dig: tag gerna i utbyte mot denna sällhet mitt lif, om du så önskar. Slutligen uppnådde Catherine, följd af Van Helmont och Giraud, det ställe, der mäster Eudes och Richard stannat, då vi lemnade dem och återvände till grottorna. Den gamle och sergeanten hade försvunnit: intet spår fanns mera utaf dem. Catherine stannade. — Är det här? frågade Van Helmont. Catherine svarade icke. — Är det här? upprepade den lärde och gaf mera styrka åt sin fråga. — Ja... stammade den unga qvinnan som om hon lydt en henne beherrskande vilja. — Är detta andra öppningen till grottorna? återtog Van Helmont. — Ja, svarade Catherine. (Forts.)