Göteborgsposten – 27 november 1860, sida 2

upp dosan, hvaraf vi förut sett honom begagna sig, tog derur tvenne flaskor, samt slog innehållet af den ena öfver Catherines fot och lät henne inandas innehållet från den andra. Catherine utstötte en suck af lättnad. — Kan ni gå nu? frågade Van Helmont. — Jag tror, att jag kan... — Försök ! De begåfvo sig åter i väg. — Hör, Jeanne, sade Giraud efter ett ögonblicks tystnad. Du vet, hvad du förr kommit mig att lida, du vet oakså, hvilken förfärlig ed om hämnd jag svurit vid mina kamraters lik. Du vet, huru mycket jag älskat dig! ... Nåväl, denna kärlek har förvandlats till ett oblidkeligt hat! Försök derföre icke att bedraga mig med någon låtsad ånger, försök ej att röra mig med en beskrifning på dina lidanden. Du befinner dig nu i händerna på mäktiga personer, hvilka du ej skall kunna undslippa! Du har endast ett medel att kunna försona dina begångna brott. Du har förtjenat döden, men kan likväl ännu föra undan den arm, som är beredd att slå till. Öfverlemna La Chesnaye åt oss! Befria de båda unga flickorna, som nu äro offer för den skändlige, och jag skall ej verkställa min hämnd. Jeanne svarade icke. Hon fortsatte sin oåne.