Göteborgsposten – 24 november 1860, sida 3

Handels-underrättelser. Efter Times meddela vi följande om Englands Banks höjving af diskontot den 15 dennes från 5 till 6 procent. Denna åtgärd väckte ingen förvåning och åtföljdes cj af någon rörelse å Fondsmarknaden, hvarest priserna stadigt bibehöllo sig. Allmänheten inser fullkomligt, att den nuvarande utströmningen af ädla metaller är af helt annan beskaffenhet än den, som härleder sig från öfverspekulation och vårdslös handel, och att det skulle vara löjligt att göra affär af en utströmning, hvilken inom en bestämd period måste flyta tillbaka. För hvarje uns guld, som uttagits ur banken, hafva vi fullt värde i franska garanterade vexlar, jemngoda med guld, och vår ställning är derföre lika fast efter, som före guldutströmningen. Långt ifrån att bankens verkliga styrka och resurser ingifva någon farhoga, har banken tvärtom cj behöft att öfverflytta någon ytterligare summa till sin diskonteringsafdelning, och det tillfälliga borttagandet af en summa ur rörelsen har ökat värdet af det återstående. Om Frankrike plötsligt hos oss reqvirerade en större qvantitet hvete, skulle spanmålshandlarne snart sätta upp sina priser; men ingen skulle anse det för en olycka, att fransmännen hade sökt vår marknad. De skulle tvärtom vara välkomna ; och antingen varan vore guld eller hvete, är principen densamma. Allt hvad vi hafva att tillse, är att vi få vår vinst af transaktionen. Hvad närvarande affär angår, bafva vi full visshet i detta afseende. Om Frankrike reqvirerade hvete hos oss, måste vi tänka på utsigten att få detsamma ersatt genom uppköp på annat håll till lägre priser; men då guld är varan som reqvireras, kunna vi vara öfvertygade om att varan sjelf inom en viss tid skall återkomma till oss; och det kommissionsarvode, de frakter samt diskontot, hvilket betalas till våra köpmän och kapitalister, är en under tiden säker och tydlig vinst. Vid en transaktion af detta slag, dragas vexlar mellan Paris och London, hvilka diskonteras i våra banker, hvilkas papper derefter komma till Englands Bank för att utvexlas mot guld, hvilket 1 sin ordning sändes till Frankrike. Franska banken betalar alla omkostnaderna vid dessa operationer, och dessa utgifter å ena sidan liksom vår vinst å den andra, måste alltid stiga i den mon, som vårt diskonto höjes. På samma gång bör man bemärka, att det skulle vara mindre önskvärdt för intressenterna i Frankrikes bank om nödfallsmedel af detta slag kunde tillgripas utan betydligare kostnader. Ju mera Frankrikes bank måste betala för dylika experimenter, desto förr inser man olägligheten och vådan af att på detta sätt komma till den ståndpunkt, som anses nödvändig. Den summa guld, som Frankrikes bank till den 14 dennes hade uppköpt i London uppgick till 635,000 p. st. och man väntade att ytterligare 365,000 p. st. skulle uppköpas. Härigenom skulle Englands banks metalliska kassa reduceras till 12,800,000 p. st. Att någon våldsammare åtgärd härför skulle behöfvas, finns ingen anledning att förmoda. Man behöfver blott påminna sig att under de fyra månader af år 1856, då diskontot var så lågt som 4!, procent, utgjorde metalliska kassan allenast 12,350,000 p. st. och reserven endast 6 mill, då den nu deremot utgör 6, mill. p. st. Man kan derföre utan bekymmer se på tilldragelserna i penningmarknaden. Ett problem af stort intresse knyter sig äfven till dem, neml. frågan, i hvilken del af verlden har allt det guld stannat, hvilket Englands och Frankrikes bank på senare tiden mistat? Sedan hösten 1859, således på ett år, hafva nemligen deras metalliska kassa minskats med den ofantliga summan af 15,000,000 p. st. Ryssland har icke tagit något häraf, alldenstund detta land under längre tid varit i allvarsam förlägenhenhet för fyllandet af nödvändigaste behofvet. Med ännu större skäl kan detta äfven sägas om Österrike. — Förenta Staternas bankredovisningar förråda äfvenledes blott en ringa tillväxt. Men Spanien kan emellertid, genom att ha uttagit 3,000,000 p. st. silfver från Mohrerna, hos hvilka det var i ordets hela bemärkelse begrafvet, antagas snarare hafva ökat än minskat sin metalliska kassa. Någon del af den utgångna metallen har utan tvifvel strömmat till norra Tyskland, alldenstund Englands största sädesimport gjorts från preussiska hamnar. Men allt detta kan dock ej förklara, hvarföre en sådan ofantligt stor summa uppslukats. Kanske ha 5,000,000 p. st. gått åt på ofvannämnde håll, men då återstå likväl ännu 10,000,000 p. st. hvilkas väg man måste söka upp. Detta blir dock ej så svårt, om vi betrakta de militäroperationer, som under de sista tolf månaderna på-l gått i olika trakter af verlden. Tr MM 2 Tee . ta