ter det olyckliga slaget vid Prag år 1620 lät sin hand falla tungt öfver de besegrade Uti hela Böhmen blefvo protestanterna dels fördrifna, dels tvungna till påfviska bekännel sen och de få som undgingo förföljelsen må ste samlas på hemliga ställen för att få hål Ja sin Gudstjenst. Efter 160 års fortfarande förtryck gafs dem ändtligen af kejs. Josef d. 2 fri religionsötning år 1782, och nu framträdde många Lutherska kristua som i hemlighe blitvit sin bekännelse trogna och bildade eg na församlingar. I den af tyskar och böh mare bebodda hufvudstaden Prag bildades er protestantisk församling af tyskar och en a böhmare. Den tyska församlingen lyckades 1791 att erhålla en egen kyrka, men der bohmiska, som i allmänhet bestod af fattiga måste hålla sin gudstjenst i en ringa bönesal som blifvit inkopt genom i Tyskland blanc trosförvandter insamlade gåfvor, men var allt för otillräcklig för behofvet. Vid flera till fallen har församlingen vändt sig till regerin. gen med begäran om tillstånd att tå begagna någon af de i Prag befintliga äldre kyrkor, som ej begagnas, men förgätves. Denna fattiga församling, som sedan 1816 varit förenad med den reformerta böhmiska församlingen, men 1846 skiljdes från den, saknar fortfarande både kyrka och skola och största delen at deras barn måste besöka katolska skolor; ty endast få kunna upptagas i de tyska trosförvandternas skola. Under sådana i sanning sorgliga förhållanden har församlingen genom sin pastor anropat trosbröderna om hjelp. At en enskild man har den såsom nämndt är erbjudits attför 60,000 fl. köpa en kyrka, med tillhörande byggnader, som lämpa sig till skolhus samt bostad för prest och skollärare, men har ännu endast tillgång till något öfver tredjedelen af denna summa, — och den mest af fattiga bestående församlingen kan föga bidraga. Det enda medlet, att denna gamla och genom sin trosståndaktighet i allt betryck aktningsvärda församling, skall kunna erhålla en kyrka, är att trosbröder bispringa dem i deras nöd. Då vi af dessa berättelser kunna finna huru inom de orter, för hvilka vår stiftelse har att verka, nemligen Norra Amerika och Tyskland, benofvet af hjelp är ganska stort, böra vi deraf manas till ett allvarligt behjertande af hvad vår pligt fordrar och med broderligt deltaganoe söka verka för dem, som med enahanda tro och bekännelse som vi, sakna de förmåner vi i rikt mått njuta. Den af prosten Prehn upplåsta berättelsen var af foljande innehåll: Först framhålles att om det ringa en enskild förening kan uträtta också kunde förefalla nästan omärkbart i förhållande till det behof af hjelp som förefinnes ibland förtryckta och nödlidande protestanter, samt derföre kunde leda till tanken att ett sådant arbete vore för obetydligt för att uträtta något väsentligt, så behötde man dock endast fästa sin uppmärksamhet på hvad alla GustafAdolf-stiftelserna tillsammans åstadkommit, för att se huru stor välsignelse kunde åstadkommas genom små men förenade krafter. Och ville man, yttrar förf. sig vidare i sin berättelse, ,,göra sig en bild af dessa föreninsars omfång, framgång och verksamhet samt lerjemte om den hjelp som behötfves inom