Göteborgsposten – 23 november 1860, sida 3

0 VÄ -lifligt, förvånad öfver den djupa förändringen Iden gamles ansigte. — Följ mig! sade mäster KE ;I besvara sergeantens fråga. — Men jag måste vända tillbaka till F. I camp! anmärkte Richard. — Följ mig, säger jag dig! upprepade gubben. — Herre... — Om du också ej mera skulle få återtaga din hellebard och af alla kännas såsom en af de mina, måste du likväl följa mig, ty jag har aldrig bättre behöft din arm och ditt mod! utropade mäster Eudes och drog Richard med sig. — Men, för djefvulen! hvad står då på? -Om vi ej kommit hit, skulle vi nu alla vara förlorade, ty dina vänner i polisen bevaka. ingången till grottorna! ... Det är derföre I nold icke kom, såsom utlofvadt var. Richard utstötte ett skri, framkalladt af både oro och vrede. — Men hvem har då förrådt ingången till grottorna? inföll han, under det han sökte följa den gamle, som rusade snabbt framåt. — Vet jag det? Kanske Mercurius. — Omöjligt! Han skulle icke lemnat skatterna ifrån sig. udes, utan at Vey(Forts.)