Göteborgsposten – 21 november 1860, sida 2

tförstugan och knipit rocken, som hängt på en spik i väggen, hvarefter Christiansson öfverlemnat rocken till Svensson, som genast basade åstad med densamma ner till fartyget. Christiansson, som i början ville låta påskina att han tagit rocken i den tanka att det varit skepparens rock, och att han derföre ville taga vara på densamma, afstod dock vid närmare besinnande från denna tillskrufvade lögn och erkände helt beskedligt att han tagit rocken, utan att han så noga vid tillfället reflekterat öfver hvem som vore egare till densamma, men påstod dock att ban härtill blifvit narrad af August Svensson. Denne sistnämnde, härefter tagen i förhör, berättade angående sina lefnadsomständigheter, att han vore äfven 23 år gammal och född å hemmanet Botered i Gustaf Adolfs socken och Wäne härad af Eltsborgs län, at skepparen Sven Johansson och Anna Christina Andersson, hvilka ännu lefde. Angående tillgreppet erkände Svensson att han varit delaktig i detsamma, men förnekade dock att han varit den som först väckt förslag derom eller narrat Christiansson härtill, ty denne senare hade, efter det han omtalat för Svensson hvar rocken hängde, hemställt till Svenssou om de icke skulle anamma rocken, derpå denne då ingått, hvarföre de båda två varit lika sams om affären. Sedan målsegaren Pettersson härefter värderat rocken till 10 rdr rmt och åklagaren yrkat målets förvisning till vederbörlig domstol, öfverlemnade poliskammaren ransakniogen, för vidare fuliföljd, till Säfvedahls häradsrätt, inom hvars domvärjo ifrågavarande brott timat; och skulle Christiansson och Svensson, i afbidan på vidare ransakning, förvaras i cellfängelset, dit de återförpassades. — Sistl. Måndag den 19 dennes inkom uti en lumpbod vid norra Hamngatan en okänd mansperson, som utbjöd till salu åtskillige metallstycken, men då den okände säljaren föreföll misstänkt, efterskickades genast en poliskonstapel, som uppförde mannen i polisvakten, der han då uppgaf sig heta Carl Edv. Andersson och vara arbetare å Almedahls fabrik; och blef Andersson, sedan han erkänt att ban stulit metallbitarne, hvilke hölle i vigt 7 ., derefter införpassad till cellfängelset. Förhör företogs med honom sistl. gårdag inför poliskammaren, dervid disponenten å Almedahls fabrik handl. Busck, som blifvit inkallad för att i målet höras, tillstädeskom och sade sig ej hafva någon kännedom om att de hos Andersson anträffade metallstyckena blifvit Almedahls fabrik frånstulne, äfvensom han icke kunde igenkänna Andersson, den Busck derföre trodde icke vara anställd i arbete å Almedahls fabrik. Tilltalade Andersson, härefter tagen i förhör, uppgaf sig nu heta Carl Aug. Hedin, som han sade vara sitt rätta namn, hvilket han i hastigheten icke ihågkommit, utan i stället tagit till det första namn han tyckte bäst passade. Han erkände äfven att han icke vore a:betare å Almedahls, utan å Mölndals fabrik å hr Wesslaus bomullsspinneri, der han ock tillgripit metallstyckena, hvilke hade varit liggande i det s. k. rensrummet å fabriken, äfvensom han föregaf att han härtill blifvit narrad af en annan der anställd fabriksarbetare, hvilken Hedin dock sade sig icke vidare känna än att han trodde honom om att heta Petter och att han vore liten till växten. Hedin, som syntes vara en inpiskad lymmel och icke kunde förmås att afgifva rediga svar på till honom framställde frågor, sade sig vara 24 år gammal och född å härvarande Artillerikasern af artilleristen Hedin och Inga Helena Hedin, at hvilke fadren aflidit, men modren ännu lefde och vore boende å Mölndal. Han sade sig hafva för någre år sedan arbetat å Almedahls fabrik, derefter han varit anställd å Francke Braunes fabrik och nu senast å Wesslaus bomullsspinneri i Mölndal. För nödige upplysningars vinnande uppskjöt poliskammaren ransakningen till den 27 dennes, hvaremellertid Hedin skulle qvarsitta i cellfängelset. 88. Dr AN ASAT BERT NER SA MRTIITRAS