Göteborgsposten – 21 november 1860, sida 1

främsta rummet räkning för deras frikostighe i detta stycke. Att de, som äro konservativa af grund sats i politiskt, socialt eller religiöst hänse ende, såsom riksdagens vigtigeste resulta beteckna afslåendet af reformpartiets storm löpning mot det förhållande eller, rättare sagdt, missförhållande, hvars bevarande legat dem mest om hjertat är lika sannolikt som att fanatikerna bland det antinorska partiet såsom sådant betrakta ständernas beslut i ståthållaTrefrågan. Om vi sjelfva, som icke tillhöra någon Jaf de uppräknade kategorierna, skulle uppgifva hvilket af riksdagens resultater, som vi Janse för det vigtigaste så blefve detta scke någon af de i frihetens och framåtskridandets intresse genomdrifna retormerna, huru gagneliga än dessa kunna vara för sig sjelfva betraktade, utan återuppvaknandet af det länge slumrande intresset tör den reform, som med rätta blifvit kallad nationens lifstråga. För detta återuppvaknande har man att tacka det sätt, hvarpå de tvenne privilegierade stånden i allmänhet bestridt sitt lagstifvarekall, det hårdnackade motstånd, som de gjort så många tidsenliga och samhällsnyttiga reformförslag, den servila undfallenhet de visat den högsta viljans längst drifna fordringar, de af ståndsfördomarnas och ståndsintressenas otillbörliga öfvervigt vållade splittringarne mellan stånden samt det — oaktadt den fermet6, att icke säga nonchalance, hvarmed, synnerligen mot slutet, många ärenden expedierades — mer än bjerta framträdandet at riksdagsmachineriets otymplighet. Genom att till fullo ådagalägga sin inkompetens att officiera såsom svenska folkets målsmän ha ständerna, hoppas vi, mera befrämjat fosterlandets sanna bästa än till och med genom sitt beslut i kommunalfrågan, ty att det återuppvaknade patriotiska nitet för en representationsreform skulle dursta bort i blotta ord — att det gamla orientaliskt-fatalistiska föreställningssättet om omöjligheten att bli qvitt en representationsförfattning, i hvars bibehållande tvenne riksstånd äro intreserade, åter skall taga öfverhand, kunna vi knappast föreställa oss. Ofvertygelsen om denna representationsförfattnings oförenlighet med rättvisa och billighet liksom med landets sanna intressen, : har nemligen under det sista decenniet, oaktadt de hufvudsakligen genom den allmänna meningens påtryckning genomdrifna reformerna, hunnit den mognad och den allmänna spridning, att det knappast är möjligt att den impuls till allvarligt sträfvande for den stora reformens genomförande, som de begge folkvalda stånden gifvit nationen genom sin adress till konungen i denna fråga, icke skulle komma att hafva några genomgripanle följder. Skulle på en tid, då i så många änge despotiskt styrda länder folket erhållit ria institutioner och en verklig folkrepresentaion, Sverige nöja sig med en blott nominel — nöja sig med en representationsförfattning, om inverkar förlamande på nationens kraftenn AS MN —BM -— -— -— AV PM M sh HH