tågen bruste! Har man lyckligen hunnit till klippan, så befinner man sig bland myriader måsar, lommar, dykare och stormfåglar, hvilka emottaga hvarje menskligt besok med ett bedöfvande skrik. Aflossar man ett skott bland dessa skaror uppflyga de i sådan mängd, att de nästan förmörka solen. Jagten på dessa fåglar är icke den enda orsaken, nvarför man besöker klippan. Så liten hon också är har hon på sin spets en yppig gräsmatta, som för några månader erbjuder förträffligt bete åt ett dussin får. Man måste dock transportera dessa djur öfver kanalen ett och ett i sender, ty för mer än en menniska och ett får finnes icke plats i vaggan.