Göteborgsposten – 20 november 1860, sida 1

— Fyra till femhundra. — Äro de i detta ögonblick fulla? — Det tror jag icke. — Hvem var det, som kom upp efter dig i spetsen för en talrik trupp? sade Giraud? — Jag vet ej ... jag såg honom icke. — Det är sannt! mumlade Giraud och sänkte hufvudet. — När lemnade du grottorna? fullföljde Marc. -I går morse. — Hvilka lemnade du der? — Jag vet ej. — Svara! — Jag vet icke. — Guds död! utbrast baronen i raseri, dagen bryter in, tiden förgår och vi få ingenting veta. — Ni finner väl nu, nådig herre, att jag måste gripa till mina instrumentnr! sade Giraud med triumferande ton. — Skynda då! sade Marc och ryggade tillbaka. Giraud gjorde loss en af de remmar, som voro åtdragna kring benen. Derpå tog han hastigt tre af de stäfver, som lågo på bordet, lade dem kring knäet och fäste dem der med ett rep, som han snörade hårdt åt. Bernard sökte slita sig lös; han skrek, tjöt,