Göteborgsposten – 19 november 1860, sida 2

— HE —— — af de stäfver, af hvilka det var sammansatt och lade dem -på bordet bredvid läderremmarne, — Seså! sade han, nu är allt i ordning! Men elden får ej slockna, tillade han och kastade nytt bränsle på elden. Marc hade, utan att säga ett ord, åsett alla dessa förberedelser. Han gick bort till fönstret, som han öppnade och lät vinden spela på sin panna. Giraud åter vidtog sina förberedelser lugnt och kallt. — Nu är det i ordning! upprepade han och vände sig till den unge baronen. Vi skola skrida till verket. Vill ni hjelpa mig, att föra hit fångarne ? Marc spratt till. -— Icke qvinnan! sade han. Giraud kastade på honom en skarp blick. — Hon är likväl mycket brottslig! sade han. — Ja, men hon är qvinna. — Nå? — Jag skulle ej kunna se henne lida tortyr! — Ni är ung, hr baron, sade Giraud, och ni har aldrig älskat eller lärt känna svartsjukans verkningar. — Det är möjligt; men ännu en gång, jag skall ej kunna se en svag, värnlös qvinna tortyeras. — Men ni jagar bra och dödar med er kula