bredt tygstycke, som var svept omkring hufvudet, tjenade på samma gång till kafvel. Giraud tog knifven, som han bar i gördeln, skar af ena ändan på tyget och rullade upp detsamma, hvarvid Bernards ansigte blottades. Banditen var säkerligen sanslös, ty hans ögon öppnades icke ens, Giraud stängde igen dörren och tog en kruka, fylld med friskt vatten, som han slog i ansigtet på Bernard. Banditen spratt till och öppnade genast ögonen. (Forts.)