Göteborgsposten – 19 november 1860, sida 1

RR SL U——— mummmewwemw—-— förut så rubbade förstånd blef alldeles omtöck nadt. Då La Chesnaye såg sin sista befallning sålunda åtlydd, lyfte han åter upp facklan. Tjufvarne andades friare. Kaptenen kallade nu, utan att dock nedstiga från den piedestal, som krutfaten bildade, med en befallande åtbörd till sig dem, som nyss förut tycktes vilja förneka hans välde. Tjufvarne närmade sig vördsamt. Morgonens första ljusglimtar började nu intränga i den yttersta grottan. Stormen tycktes märkbart lugna sig. Endast hafvet brusade ännu och dess skummande vågor bröto sig häftigt mot klipporna. XXIV, Det ensliga huset. Morgonens första ljusglimtar hade, såsom vi sagt, visat sig i öster, förjagande nattens djupa mörker, och efter den rasande stormen hade följt ett behagligt lugn. I Etretats dal hade man börjat öppna hyddornas fönster och dörrar. Fiskrarne skyndade till stranden för att se, hvilka förödelser stormen åstadkommit. Till venster om byn, vid vägen till Fecamp,