Göteborgsposten – 17 november 1860, sida 3

sjelfva reservoiren (Englands Bank) blifva nödsaka att afbörda sig hvad den kan. På det icke reser voiren likväl må falla under den nivå, som anse nödvändig för handelns och all egendomens säkerhet måste ett dämme sättas, och detta dämme är diskon tots höjande. Huru länge dämmet kommer att hafv: den höjd som förnärvarande, kan nu ej bestämmas Tryckande måste det verka på fondsförrättningarne i hvilka ej heller under senare veckan något lif vi sat sig. tt undantag härifrån göra dock turkiska papper, hvilka ej obetydligt stigit tillfölje af ryktet, at turkiska regeringen skulle lyckats med huset Mires: c:o i Paris afsluta det sökta lånet för finansernas upphjelpande. Att anse Turkiets finanser hafva repat sig derföre att landet lykats störta sig i en ny skuld och afsluta ett 6 procents lån till en kurs af 50, kan icke gerna falla någon förnuftig menniska in; det stegrade förtroendet måste härleda sig från den omständigheten, att Turkiet står i begrepp att införa vissa kommersiela reformer, genom hvilka statens utgifter skulle minskas och dess inkomster ökas. Om Englands och Frankrikes regeringar verkligen vilja göra Turkiet en tjenst, vore enklaste sättet derför, att tilllåta Turkiet höja införseltullen från 5 till 10 I procent, men deremot i samma proportion nedsätta utförseltullen. Österrike är äfven fortfarande en sjuk man i afseende på finanserna. Visserligen har finansministern nyligen offentliggjort en storartad tablå öfver de afbetalningar, som i år verkställts å österrikiska lånen, uppgående till en summa af nära 3 millioner floriner; men ställningen har derföre ej blifvit förbättrad. Synnerligast kännbar, är fortfarande bristen å skiljemynt, och den kan ej vara annat, då nästan allt det klingande myntet gått ur landet. Ofantliga summor användas äfven fortfarande för att hålla Ungern och Venetien qvar vid det remnande kejsardömet. Omkostnaderna för dessa stående härar hafva dock nu blifvit så öfverväldigande, att man börjat tillgripa det vida billigare medlet att utlofva tidsenliga konstitutioner. Huru rutten förvaltningen i Österrike är, har man redan erfarit af ransakningarne mot sjelfmördarne finansministern Bruck och baron Eynatten. En tredje i dessa dagar börjad rättegång sprider in mera ljus öfver bemälde herrars transaktioner. Det är mot direktören för österrikiska kreditanstalten i Wien, F. Richter, som detta åtal är väckt. Han beskylles att i samråd med Eynatten hafva dels levererat sämre varor än han kontraktsmessigt bort, dels betingat sig högre priser, än han varit berättigad till. Af den vinst han härpå skördade måste han afstå en del åt Eynatten, genom hvars försorg leveranserna lätt blefvo godkända. Vid en enda leverans af kaliko har Richter, enligt egen utsago, förtjenat 77,000 floriner. Vidare hade han åtagit sig uppköp af läder i utlandet; men då inköpen måste afbrytas tillfölje af fredslutet i Villafranca, framkom Richter med en räkning på öfver 50,000 fl. för omkostnader och förluster på de papper, hvilka voro) inköpta för betäckning af reqvisitionerna i utlandet. Finansministern baron Bruck erkände räkningen vara riktig och summan utbetaltes. Efteråt har det emellertid visat sig att dessa papper voro postdaterade och de uppgifna kurserna falska. S som bevis på att Richter under dessa operationer alltid med uppsåt handlat falskt, anföres att han år 1847, dagen före sin konkurs, öfverlemnade halfparten af sina fabriker till sin broder, och på detta sätt beurog sina fordringsegare på denna summa. Till och med i sin närvarande ställning som direktör med gage af 30 å 40,000 floriner förutom inkomsterna af sina fabriker, operade han på börsen med stora summor i andras namn, hvilka han derigenom skaffade kredit i kreditanstalten, allt till sin egen fördel. STOCKHOLM d. 16 Nov. (pr tel.) London 90 d. d. 17: 574. Hamburg , 133: 50. Paris 70: — IS ee