Göteborgsposten – 17 november 1860, sida 2

lemnade nu den unga flickan i den store coäs. rens händer och lutade sig ned, för att taga up remsan; men i detsamma han åter skulle res: sig, skakades grottorna af ett starkt dån, der store coösren föll till marken och Aldah slapr undan hans smutsiga händer. — I ären således bedragare, mina herrar! ljöd i detsamma en stark stämma. Midtemot dem, på tröskeln till den gång som förde utåt, stod nu en högrest man, kläd i svart sammet och med en lång röd kappa ka stad öfver sina axlar. Denne man, hvars ansigte till hälften försvann under en skog af tjock hår och ett oordnadt skägg, stod der orörlig med en ännu rykande pistol isin högra hand oc! iden andra likaledes en laddad pistol. — La Chesnaye! mumlade Camål6on. — Kaptenen! sade tjufvarne och banditern: med en rörelse af fruktan. La Chesnaye tog ett steg framåt, bortkastad pistolen, med hvilken han sprängt hjernan på der store coösren, och framtog ännu en ny som sat instucken i lifgördeln. — Bedragare! sade han med fast stäm ma, hvem har uppmanat er till detta förrä deri ? Ingen svarade. La Chesnaye tog åter ett steg framå