Göteborgsposten – 16 november 1860, sida 2

nn: :BFBJ7JT ONIIIND BRP EREOESN INNER NE Re err MR vONNRER RAAONSAE EAN Tjufvarne och banditerna ryggade tillbaka inför de anspråk, Camlåon och den store coösren uttalade på de båda unga flickorna. — Till millionerna! skrek Camdelon, som genast ville gifva en annan riktning åt sina kamraters tankar. , — Till millionerna! upprepade tjufvarne i korus. — Der! der! fortfor Camåelon och visade inåt grottorna. Tjufvarne och banditerna stormade ditin och nu börjades ett förfärligt oväsen. Cameålton hade ej bedragit sina kamrater; han hade riktigt anvisat dem de ställen, der La Chesnaye förvarade sina skatter. Guldet, silfret, ädelstenarne, perlorna, drägterna, bägarne, kortligen, hela denna ofantliga rikedom, som vi hört Reynold uppskatta till mer än fyra millioner fanns derstädes och var nu i tjufvarnes våld. Glädjen öfvergick till yrsel. Men om dessa män, som så störtade sig på dessa fyra millioner, hade anat tillvaron af den dubbelt så stora summa, som fanns hopad i för dem okända hvalf, om de hört samtalat mellan Reynold och hans far, skulle denna glädje säkerligen ha förvandlats till frenesi. Under denna jagtiförblefvo Camlkon och den store coösren å sin sida icke overksamma, men