Göteborgsposten – 16 november 1860, sida 2

— Och jag vill det. — Hä? inföll Camelon, hvars ansigte blef purpurrödt af vrede. — Jag säger, att jag vill och skall ha denna qvinna upprepade tjufkungen. — Jag har valt henne och hon tillhör mig utropade Camcleon. — Akta dig! Du är La Chesnayes löjtnant, det är sannt, men du har här endast tio man af kaptenens band. Jag är tjufvarnes konung och tretio tjufvar här genast till min tjeust. Jag är således den starkaste och har rättighet att välja; och jag väljer deana, utan att veta hvem hon är, men derföre att jag är säker om att hon skall gifva tio gånger mera inkomst än den andra. Är detta klart? Camålgon svarade icke, Banditen hade endast föredragit Aldah, derföre att han kände tillvaron af Van Helmonts skatt och ville tillegna sig äfven den. Han trodde, invigd som han var genom Catherines förtroliga meddelanden i de trenne brödernas hemligheter, att Aldah skulle i hans händer bli ett säkert medel att uppnå det önskade målet. (Forts.)