rad från piemontesiska styrkan vid Sessa för att afstänga de belägrade från stora vägen ifrån Capua till Gaeta. Anfallslinien var fördelad emellan våra trupper och den piemontesiska styrka som kom under Sonnaz och landade i Neapel. Denna utgöres at tvenne brigader, begge två fåtaliga och en af dessa, Brigata Re, med två bataljoner lemnade i Neapel. Dessa två brigader intogo den venstra anfallslinien från S:t Tamaro och La Foresta till Sanva Maria. Cosenz divisionen bibehöll sin ställning vid Santa Maria och användes vid anfallet på centern, under det att Medicis division, som hade aflöst piemontesarne vid S:t Angelo, bade den högra anfallslinien. General della Rocca hade bhfvit sänd från piemontesiska högqvarteret för att leda hela anfallet och slog upp sitt qvarter i centern vid Santa Maria. Hvarje afdelning byggde sina egna batterier och bemannade dem ätven, men som vi hade litet brist på artilleri-officerare, fingo vi låna några af piemontesarne. Alltiträn Capua söderut utsträcker sig den kampaniska slätten, så att det är omöjligt att finna någon position som skulle dominera Capua. Tvertom är just Capua den punkt som beherrskar alla andra rundtomkring. Ehuru detta var en olägenhet, ersattes den dock mer än tillräckligt af den omständigheten att hela landet, utom allra närmast Capua, der träden blifvit nedhuggna, var skogbeväxt, hvilket erbjöd stora fördelar vid batteriernas uppförande samt tillät att hålla dem dolda ända intill sista ögonblicket. Alla batterierna ställdes i ordning utan att ett enda skott lossades från något af dem tills de samteliga voro färdiga i går på eftermiddagen. Sålunda förblef deras läge okändt för fästningen ända tills den allmänna bombarderingen begynte. Dels för att dölja batteriernas läge i händelse fienden skulle företaga en forcerad rekognoscering och dels för att skydda dem mot någon oförväntad coup de main framskjötos utposterna småningom så långt att de på högra sidan voro fast vid fästningens glacis, icke mer än 400 å 500 yards (1 yard — 3 fot) från murarne. Små bröstvärn uppkastades för att skydda dem. Man måste erkänna ätt neapolitanarne försökte sitt bästa för att bryta igenom denna krets som omslöt dem och knappast någon dag förgick utan att någon demonstration eller något anfall företogs emot våra utposter, isynnerhet emot Medicis division vid 5t Angelo. Dessa anfall blefvo dock beständigt till bakaslagna, ehuru ofta icke utan svåra förluster. I går e. m. kl. 4 gafs slutligen tecken att öppna elden, och våra batterier begynte gladt och lustigt att gå på. Men fästningen förblef icke heller overksam, och hela första timman utsände de en ordentlig skur af projektiler emot våra batterier. Det förorsakade oss dock endast obetydlig skada. De kunde icke från fästningen taga ordentligt sigte på oss, ty träden hindrade utsigten och allt gick på måfå På samma sätt var det