Göteborgsposten – 15 november 1860, sida 1

rop samt en begäran att han skulle tala några ord. Sedan Garibaldi tackat för det entusiastiska emottagandet som visades honom, vände han sig till folket med följande ord: Detta är en minnesvärd dag för eder, ty det sammanknyter fastare förbundet mellan tvenne folk och stadtäster folkens broderlighet. I dag hafven j förstört den egoistiska grundsats, som höll nationerna skilda från hvarandra och sålunda underlättade allas träldom. Det folk med hvilket j i dag hatven förbrödrat eder, hafva samma fiender som de hvilka hota eder. Eder sak är deras och deras sak er. Men innan vi skola strida mot denna fiende utom oss, hafva vi inre fiender att nedslå och jag säger eder att den förnämsta af dem är påfven. I1tall jag har förvärfvat något anspråk på eder, så är det att få säga er sanningen öppet och utan omsvep. Jag begagnar mig af denna rättighet då jag säger eder att påfven är eder förnämsta fiende. Jag är kristen, liksom j ären; ja, jag tillhör denna religion, som har brutit slafveriets bojor och predikat menniskans frihet. Påfven, som förtrycker sina undersåter och är en fiende till Italiens sjelfständighet, är icke någon kristen; han förnekar just kristendomens grundprincip; han är antikrist. Denna sanning måsten j utsprida ibland alla som omgifva eder; ty först då när alla Italienare skola vara fullkomligt öfvertygade om denna sanning, först då skall Italien verkligen vara fritt och förenadt. Garibaldi måste åtskilliga gånger under detta tal afbryta detsamma tör de bifallsyttringar det framkallade från mängden nedanför balkongen. Efter en frukost, som var anordnad i salen i Foresteria, besökte Garibaldi den sårade ungerska öfversten Dungoo, hvars ben blifvit amputeradt på morgonen, samt Bixio som med sitt sårade ben ligger i Palazzo Angri, hvarpå han återvände till Caserta. Nov. 2. I går eftermiddag kl. 4 öppnade våra batterier sin eld emot Capua; idag morgon vid dagningen lät fästningens befälhafvare underrätta att han önskade underhandla. Underhandlingarne började kl. 10 på f. m. i Santa Maria och på qvällen undertecknades kapitulationen. Sålunda har denna buse som så länge satt neapelitanarnes inbillningskraft i rörelse, slutligen försvunnit. Capua är dock i och för sig sjelf ingenting; det utgjorde endast en vwigtig del af en stor armås försvarslinie. Sedan denna armeå engång blifvit drifven tillbaka och linien genombruten kunde Capua icke hålla ut mer än en enda dag. Då piemontesernas annalkande norrifrån och Garibaldis expedition öfver Volturno tvungo neapolitanarnes hufvudstyrka att dra ga sig tillbaka bakom Garigliano, begynte förberedelserna till Capuas intagande. Capua ligger vid en af de otaliga bugter hvilka floden Volturno gör under sitt lopp till hafvet. Hela staden är byggd på flodens venstra eller södra strand samt liknar till sin yttre form ett murgrönsblad, hvars tvenne sidor försvaras af Volturno, under det att endast den tredje, emellan de två ändarne af flodens böjning, är öppen åt 5:t Tamaro, Santa Maria och S:t Angelo till. Det var emot denna sida som anfallet riktades. På andra sidan om floden befann sig blott en bataljon med två fältkanoner, hvilken blifvit detache