Göteborgsposten – 14 november 1860, sida 2

RR mA — Van Helmont?! Han som är vetenskaper sjelf på dess högsta punkt. Van Helmont som är magnetismens nyckel! Van Helmont som framför sig har oändligt vidsträckta vyer, sade gubber och knäppte ihop händerna. Du skulle tvinga honom att komma till min hjelp, att ställa sina studier, kunskaper och sitt snille till mitt förfogande? — Jag skulle tvinga honom. Du ljuger, Reynold! Det är ej möjligt. — Min far, hvad fördel skulle jag väl hafva af att gifva er detta löfte, om jag ej förmådde hålla det? — Men huru kunna tvinga Van Helmont? utbrast den gamle, hvars hela kropp råkati konvulsivisk darrning. Denne man, som är så sannt och djupt lärd, denne man som så föraktadt hela menniskoslägtet, denne skulle komma i min tjenst ! Mäster Eudes, som knappast trodde påGud, trodde mycket på djelfvulen. Mäster Eudes trodde att Van Helmont skulle, med tillhjelp af sitt stora inflytande på Aldah, hjelpa honom upptäcka den filosofiska stenen och ifselixiret. Han blef djupt upprörd vid tanken på att lenne mäktige man, denne Van Helmont, åter cunde bli hans studiekamrat och med sitt snil