Göteborgsposten – 13 november 1860, sida 2

tjocka varubalar, under skrik och skrål samt glasens klang. Härinne hotade orgien att snart öfverskrida alla gränser; derute flög stormen på sina svarta vingar öfver hafvet och piskade de skummande böljorna. De hvisslande vindstötarne, hafvets brus och åskans häftiga tordönsknallar blandade sig med banditernas stoj, sånger och svordomar. Några steg från denna vilda orgie hade man det rörande skådespelet af de tvenne sköna och oskyldiga unga fickorna, hvilkas rena själar ej tänkte på att anklaga himlen för de olyckor, hvaraf de drabbades. Camålon intog högsätet vid orgien och förde den till sitt mål. Plötsligen rusade Äppelblomman midtunder tumultet in i grottan. — Till vapen! ropade han. La Chesnaye är tagen, och denna gång är han säkert fast. Ståthållaren skall låta hänga honom. Varghufvud har nyss fått veta det af Bernard. Inom en timme skola vi vara angripna. En djup tystnad af häpnad och förvåning besvarade denna underrättelse Den store coösren visade sig nu bakom Äppelblomman. Camelgon och tjufchefen vexlade en snabb blick af hemligt förstånd.