Göteborgsposten – 13 november 1860, sida 2

XX. Far och son. Vid samma tid då Äppelblomma kom så oförberedt inrusande i grottan, befunno sig tvenne män, den ene stående vid lifvets gräns, den andre i hela styrkan af sin ålder, ett par hieues från Feöcamp, vid kanten af en tjock skog, som då betäckte en stor del af denna nu så rikt uppodlade dal. De båda männen hade under det förfärliga ovädret tagit sin tillflykt till en gammal ruin. Denna hade under många år stått öfvergifven och tom. Dörrar och fönster funnos ej mera. En vägg, som förr delat det inre af huset i tvenne hälfter, hade nu fått en stor öppning hvilken ingen brytt sig om att reparera. En stor spisel fanns ännu qvar, den i densamma sprakande elden kastade ett rödaktigt skimmer öfver de svarta nakna väggarne, Den yngste bar en mask för ansigtet och den gamle hade blottat sitt af åren nedsnöade hufvud. Den gamle var mäster Eudes. De samtalade båda med sakta röst. (Forts.)