Göteborgsposten – 12 november 1860, sida 2

RER tyst och grubblande. Hans blickar fästades med ; begärlighet på de många varor och dyrbarheter, som funnos samlade i grottorna. — Ilan kom slatligen till den dörr, innanför hvilken de båda unga flickorna befunno sig och började omsorgsfullt undersöka låset och jern beslagen. Han sökte dyrka upp låset, men det var förgäfves. — Denne Humbert är den skickligaste mei kaniker på jorden! mumlaade han. Jag måste I spränga upp dörren med yxan. Jag får således ej vara ensam om affären, utan måste dela med I mig. Det är på tiden att handla. Camelkon vände tillbaka till grottorna och I sökte upp den store coösren. — Hvad nytt? sade han. I — Ingenting, svarade tjufven. — Har Varghufvud ej gifvit någon signal! -Ingen, — Mäster Eudes skall då ej komma tillbaka i natt... — Troligtvis icke. Camel6om kastade en forskande blick på tjufven. q — Om La Chesnaye voro fångad? sade han. — Åh, sade coösren, då han kunde göra sig