Göteborgsposten – 12 november 1860, sida 2

w—— OO (BH -— De båda små flickorna? — Ja. — Det är ett par riktiga skönheter. Den store coösren ville gå, men vände sig tvärt om. — Om vi skulle vara dragna vid näsan; om kaptenen ej skulle vara tagen! sade han, — Om han ej blifvit det i natt, svarade Camel6on, så måste han bli det i morgon. Den af ståthållaren utlofvade belöningen är herrlig och grottornas rikedomar ännu bättre. — Det är sannt! svarade den store coösren. Till verket då! — Hvarmed tänker du börja ? — Med att låta slå upp de tr2 vinfaten. — Skönt! De båda männen skiljdes åt, Den store coösren vände tillbaka till grottorna, der banditerna befunno sig. Cameleon stannade qvar i gången. — Jag skulle hålla mitt löfte, mumlade han! må Catherine äfven hålla sitt, och vi skola bli mäktiga! Dender (Camelton pekade härvid på tjufven, som aflägsnade sig) skall jag öfverlemna åt Reynolds hämnd. Stackars dåre, som kan inbilla sig att jag skulle vilja lemna honom hälften af mina hemligheter. Med dessa ord gick Camelon ut till öpp