Göteborgsposten – 12 november 1860, sida 2

— —A ORO KR RR bakom dig friheten, lifvet, rikedomen, skulle du då tveka i valet? Den store coösren gjorde en ful grimas. Camålon log. — Jag aflöser dig från din post, sade han; gå till ditt folk och låt Äppelblomman vaka öfver gången. Den store coösren hviskade i örat på Camålon : — La Chesnaye har troligen fallit i något bakhåll; gubben håller på att söka efter honom ; trefjerdedelar af hans trupp äro borta . . . och hans hopade skatter ligga här öppna för oss ... Det skulle vara förmånligt afvärja en obehaglig händelse. — Tror du? sade Cameleon. — Det är min tanke. — Store coösre, jag bedömde dig rätt, di jag tog dig för en öfverlägsen förmåga. — Vi rida lika högt! sade tjufven leende Och om vi skulle af qvarlefvorna af bandet bild: ett nytt? — Vi skulle då dela makten. — Då skulle vi vara landets konungar. — Och, tillade Camlon med en uttrycks full åtbörd, vi skulle ej behöfva gå långt bor för att få reda på våra drottningar.