Göteborgsposten – 10 november 1860, sida 2

Sv t((IMI EN XVII Korallgrenen. — Dagen derefter, fortfor Aldah i sin ber rättelse, tyckte jag mig uppvakna ur en plågsam dröm. Jag visste ej hvad jag skulle tänka och vågade ej anförtro mig åt någon, utan närmade mig försagd det ställe, der den gamla sigenerskans tält stod. En del af truppen stod tyst omkring tältet. Den gamla qvinnan hade dött under natten och man skulle begrafva henne med alla de ceremonier, som under dylika omständigheter voro brukliga inom denna kast. Jag tänkte dock mest på korallgrenen, hvilken jag hade djupt inpräglad i mitt minne. Jag ville ovilkorligen återse denna gren och fäste mina nyfikna blickar på ingången till tältet, som var tillsluten för alla. Jag väntade, fast besluten att begagna mig af första tillfälle som erbjöde sig för att till fredsställa min nyfikenhet. Den dödas kropp fördes till en närliggande iskog, der man enligt vanligt bruk anordnat en graf. Hela bandet, gubbar, män, qvinnor och