Göteborgsposten – 8 november 1860, sida 2

RR hans kamrater måste ännu befinna sig qvar i grottorna, de skola komma: honom till hjelp och jag skall kanske, genom min egen förseelse, ha framkallat en förfärlig katastrof midtunder denna för oss så gynnsamt började expedition . .. Nej! jag vill icke bygga något på slumpen. Van Helmont har rätt! försigtighet framför allt! Desutom skrider natten framåt och jag har annat att göra. Catherine, sade den som nu befinner sig i våra händer, Catherine skall i daggryningen vara i Etretat, på klippan .... Ah, äfven jag skall vara der, och baronessan Catherine skall säga mig hvad det blifvit af den stackars Jeanne! Den förnäma damen skall stå mig till svars för det bedrägeri trädgårdsmästarens brordotter begått ... Jag skall då låta andra lida bvad jag sjelf lidit ... Hämnd!... och må jag sedan dö! Hvar och en, som sett uttrycket i fiskarens ansigte, då han uttalade dessa hotande och förfärliga ord, skulle ha ryggat tillbaka af förfäran. Han förde nu sakta grenarne på busken åt sidan och betraktade Varghufvud. Banditen satt alltjemt vaksam och lugn qvar på sin post. (Forts.)