En omröstningsdag i Neapel. (Forts. och slut fr. n:o 261). Presidenten och Eletti emottogo mig med utmärkt artighet och gåfvo mig en he dersplats, från hvilken jag kunde öfverse dei intressanta tillgången. Äfven qvinnor önska de votera, men höllos tillbaka. Ett undan tag skedde dock för ,Marianna la Sant: Giovannara, en gammal patriotisk qvinna distriktet, känd för sin tillgifvenhet för de li berala grundsatserna. Hon hade en trefärgac bindel öfver axeln samt omkring lifvet; och stol såg hon ut, samt bestämd och lifvad, som on hon ville säga: jag vill kasta en sten till på den hög som skall begrafva bourbonerna fö! evigt. Hon kastade in sitt ,, Si och helsa des med handklappningar samt begaf sig bort likasom hon kom, midt ibland trefärgade fa. nor. Prester, rari nantes i denna hop, visade sig nu och då. Och nu anländer en man hvars lidanden i San Stefanos Bagno gjorde hans uppträdande till ett töremål för allmär glädje. Spaventa är hans namn och han hel: sas, såsom han förtjenar det, med handklapp: ningar och ,,vivas. Han kommer nu, be: friad från sina bojor, för att utöfva sina rättig: heter som en fri man. Några personer, så gamla att de knappast kunde stappla fram kommo att aflemna sina röster, och män på kryckor, och blinda, som letade sig fram til urnan och giadt ropade ,,si! si! Men del förekom drag, som rörde mig nästan till vekhet. Det var en person aftramskriden ålder, med grått hår, som kom och aflemnade sitt Si och sedan öfverväldigad af sin rörelse föll på knä och kysste urnan med andakt. Hvilken historia berättade icke denna handling! Men det är tid att lemna Monte Calvario; dock ett ord ännu. Detta distrikt har alltid varit kändt såsom ett af Neapels mest liberala. Det har vid alla oroligheter sändt ut sina legioner att kämpa mot retrogradisterna; det har derföre sin matyrlista. De mest brutala poliskommissarier och de mest vilda prester hafva haft ein plats der, och våld och skenhelighet hafva på ett utomordentligt sätt gått hand i hand i San Calvario. Intet unCeder — nn ———