Göteborgsposten – 6 november 1860, sida 2

du varit lydig och seende, olyckliga flicka! Di har lydt mig en gång, det är sannt, men hvar för lyder du mig icke nu mera? Finns det di mellan dig och mig ett starkare inflytande är mitt ? Jag vill veta det! Jag skall veta det! Ja fortfor han med fördubbladt raseri, jag skal veta det. Du måste tala, om jag ock måst döda dig nu denna natt! Och mäster Eudes började åter utgjuta sit magnetiska inflytande öfver det arma barnet, son förgåfves sökte göra sig lös. — Förbarmande! stammade hon. Jag ut härdar ej längre... — Tala då! tala! skrek mäster Eudes Hvarför kan ni icke se? — Jag... vet icke... — Tala, jag befaller det! — Nåd! — Tala! — O, min far!... min far! mumlade Aldah och föll tillbaka i stolen. — Tala! — Ni dödar mig! — Tala! Aldah svarade icke. Hon stred synbarligen emot; hon insåg, med denna förunderliga och oförklarliga skarpsinthet hos de personer, som befinna sig under magnetiskt inflytande, att hon ej borde meddela den som frågade henne veten