ord! Han kan ej finnas i verkligen . .. Han äj icke ens någon kroppens sömn, han är blott er domning, och denna domning kan bekämpas Hindra materiens upplösning och det immateri ela elementet skall åter få sitt välde! Deri lig ger problemet och det kan lösas... Ah, Var Helmont! Han är mera än jag ... men skall jag aldrig nå målet? Mäster Eudes steg åter upp och fortsatt sin häftiga, feberaktiga gång: han stannade fram: för Diana, som ännu icke gjort någon rörelse Hon sof lugnt, men hennes kropp tycktes var: stel och utsträckt, i stället att förete denna ela sticitet och mjukhet, som alltid åtfölja hvilan. — Denna flicka skall aldrig bli klarseende sade den gamle lärde. Aldrig! jag erhåller söm nen, katalepsien — det är allt. Jag verkar pi materien och icke på själen. Vetenskapen ä ofullkomlig. Han tog en af den unga flickans hände och lyfte upp den. När han åter släppte den föll den slapp ned. — Orörlighet! Känslolöshet! mumlade han Det är illa. Humbert må med denna qvinna gör: hvad han vill. Han måste föra henne häri från. Hennes inflytande skall kunna skada mi; hos den andra. Mäster Eudes visade på Aldab. — Hon är klarseende, sade han. Jag ä