— Du ljuger! Du stannade och talade med Varghufvud och du skulle ännu vara qvar i den stora grottan, om jag icke hade kallat på dig — Mästare ... stammade Äppelblomman och tillade sakta för sig sjelf. Huru vet han det? de ha rätt, han är Belzebub sjelf i egen person. Den gamle tycktes genomskåda den andres hemliga tankegång, ty han log föraktfullt. — Nå, återtog han, har kaptenen kommit ? Nej. -— Hvad! är min son ej kommen? utbrast mäster Eudes förvånad. — Nej, herre. -— Men du har väl åtminstone fått någon underrättelse ifrån honom? — Ingen, herre. -Hvad! du har ej sett till någon, du har icke fått någon befallning derom och har likväl lemnat din post? Äppelblomma, du förråder mig! — Jag! inföll den olycklige gossen med ytterlig häpnad, hvilken förrådde det osannolika i denna förebråelse. — Hvarföre har du då hissat ned dig igen ? (Forts.)