uppmårksamt; han hade tyckt sig höra ett oredigt sorl af röster på andra sidan af muren. Han lyssnade ännu uppmärksammare och fann, att han ej misstagit sig: sorlet från ett lifligt samtal trängde ända fram till honom. Han sökte åter efter det ställe af muren, som han kännt gifva med sig, och fann efter några fruktlösa försök en öppning, som var gjord uppifrån och ned, och väl dold under ett veck på tapeten. Van Helmont hade råkat föra handen genom denna öppning. Han fortsatte sin undersökning, vidtog nödiga försigtighetsmått för att undvika äfven det minsta buller, och fann tydligt, att han ej bedragit sig, då han kände muren ge vika. En dörr fanns i muren och öppnades inifrån. Van Helmont gläntade sakta på dörren och möttes plötsligt af en ljusstrimma. Sorlet af rösterna hördes allt tydligare. IX. De tre bröderna. Van Helmont öppnade dörren och hade framför sig ett litet rum, ett slags kabinett eller förmak, som var svagt upplyst af en liten i taket hängande lampa.