med mild och smekande stämma, lik ett barns som ber om någonting i dess ögon vigtigt. — Min far, betänk att Diana och Aldah äro i dessa uslingars våld; betänk att dessa nu äro alldeles fria och mäktigare än någonsin, tack vare deras intrigerande snille och den scen, som nyss egt rum; betänk, att deras makt och inflytande äro stora, att hädancfter ingenting är omöjligt för dem här i landet, hvarest man tror La Chesnaye vara skyddad af Satan sjelf. Allt tjenar dem emot oss; ni har rätt de äro starka. Att släppa de båda vilddjuren in bland massan, var lika snillrikt som djefvulskt! detta lejon, som kufvadt af er, aflägsnar sig och går att lägga sig vid delinqventens fötter, detta lejon hvilket följer honom som en hund, då han drager sig tillbaka och hvars närvaro förskräcker äfven de tappraste polissoldaterna, så att banditen kan helt lugn gå igenom den bäfvande folkmassan. Deras trupp, som vi trodde vara till hälften förstörd, blef med ens hundradubblad; betänk äfven, att de nu äro säkrare om strafflöshet än någonsin förut, så att ingenting skall hejda dem på brottets väg, om icke någon stark hand sätter sig mot deras djerfhet. Min far, vi måste; låt oss gå! — I dag? sade Van Helmont. — Nu genast. Den lärde vände sig mot Giraud. -Ni känner väl noga denna trakt? sade han.